Frisören

Äntligen fick vi tummen ut och åkte till frisören och fick Sebastian klippt. En nöjd son med både grönt och rött hår åkte därifrån. Nu är vi påväg till Grums för att tänka ett ljus på Johans farmor och farfars grav. Sen ska vi snabbt stanna till hos mamma och pappa för att låna med Louises systemkamera. I morgon ska vi försöka knäppa lite bilder på barnen tillsammans. Påvägen hem blir det handla fredagsmys.

Bebis

Igår efter dagis stannade jag och Sebben ute på gården för att leka lite. Efter en stund kom en mamma och hennes dotter. Mamman hade stor mage och vankade som en anka. Jag hörde när hon pratade i telefon att hon nämnde: "- Nej ingenting händer än" och så suckade hon. Antagligen var hon i slutet av sin graviditet och väntade på att förlossningen skulle starta.

Medans Sebben klättrade i klätterställningen kom jag och tänka på min graviditet med Simon. Att förra året vid den här tidpunkten vart jag heltidssjukskriven pga min foglossning. Jag hade sedan länge vetat att jag bar på ännu en fantastiskt liten pojk och tankarna var många hur detta lilla mirakel skulle se ut. Simons graviditet gick väldigt fort även om den var mkt jobbigare än Sebastians. Jag tycker att jag knappt han med Simons graviditet, från plusset till fredagen den 21 februari. Det var den kvällen allt började, min andra förlossning skulle starta. Under ett par månader innan där hade Johan en önskan om att få gå på konsert just den 21 februari. Han stod länge i valet och kvalet om han skulle gå. Själv tyckte jag det var självklart då det förmodligen skulle bli hans sista utgång på ett tag. Jag och Sebben hade lite myskväll med film hemma innan han skulle sova. Johan lovade att inte dricka så mkt, för man vet ju aldrig.

Vi hade skojat lite någon dag innan att om bebisen skulle komma tidigare så kommer den då, bara för att. Johan skulle bara till nöjesfabriken och hade endast några 100 meter hem om något skulle hända.

När Sebben lagt sig kröp jag själv ner i sängen. Vid 21:30 tiden fick jag gå in till Sebben en snabbis och passade på att ta en kiss när jag ändå orkade mig ur sängen. Och då, lite blod på pappret. Oj vad stel jag blev. Nästan lite panikslagen. Slemproppen? Det var lite av Slemproppen som kom. Efter att slemproppen släppt med Sebastian gick allt väldigt fort. Därför beslöt jag mig för att ringa till Johan, som då valde att komma hem. Hela natten var vi mer eller mindre vakna. Jag jättenervös för vad som komma skulle. Men samtidigt så förväntansfull på att äntligen snart få träffa min andra son. Vad som sen skedde under resten av helgen var dryg väntan med oregelbundna värkar. Eftersom jag höll på att föda Sebastian i bilen på väg till förlossningen bad förlossningen oss att komma in omedelbart om vattnet gick. Från den lilla molande värken till allt alla timmars värkarbete på förlossningen kom äntligen vår andra son ut, söndagen den 23 februari 2014 kl 21:03.

När jag såg den här mamman och troligtvis gick och väntade på att hennes andra förlossning skulle starta ryste jag samtidigt som jag var lite avundsjuk. De där första sekunderna efter att all smärta från värkarna är slut och då man får se sitt underverk för första gången. Efter 9 månaders väntan. Vilket fantastiskt ögonblick! Gud så förväntansfull hon måste vara!

 

Tänk att Simon redan är 8 månader. Min lilla lilla skrutt är redan 8 månader!! Det är 8 månader sedan jag slet som ett djur för att få ut Simon. När blev han det så stor?!

Jag är så tacksam över mina två små underbara söner. Dom är friska, vackra, välskapta & fulla av energi!

Simon snart 1 år och Sebben snart 3 1/2 år. Oj mina underbara söner. Så mycket jag ska låta er få uppleva. Så mkt roligt vi ska ha tillsammans. Jag älskar er! Jag ska göra allt för er.

Vecka 38+0

Några få dagar

Nu 8 månader och sjövild

Finaly

Äntligen hemma efter ett kvällspass på fabriken. Är så sliten. Höfterna och knäna skriker. Men mest sliten i huvudet då natten tills idag bestod av 4 1/2 timmes sömn efter ett arbetspass. Skönt att krypa ner bredvid sin underbara make efter att jag vart in till Sebb. Lagt rätt och pussat godnatt. 

Är så glad att jag har min goa familj att alltid komma hem till. Mina grabbar, dom bästa som finns! 

Svar på tal

Upptäckte nu såhär på natten efter ett arbetspass att jag fått väldigt mkt negativa kommentarer här på min blogg. Folk som tycker jag är en dålig mamma, eller rättare sagt "sämsta mamman ever". Det gör mig lite ledsen att folk dömmer mig för vad jag skriver i min blogg. Jag är en helt vanlig människa, en två barns mamma som älskar mina söner mest av allt på hela jorden. Tyvärr verkar vissa personer ha svårt att acceptera att jag skriver och beskriver hur min vardag verkligen ser ut. Jag har också dåliga dagar så jag vill gnälla. Men jag har även väldigt bra dagar. Ibland känner jag mig stor som ett hus, ibland gnäller mina små älsklingar mer än vad jag önskar. Är jag världens sämsta mamma bara för att jag verkar vara den enda som inte låtsas att livet som småbarnsmamma är någon dans på rosor? Att dömma mig och mitt liv som mamma efter några blogginlägg är bara så fel. Och att sen inte våga stå för vem man är som kommenterar utan använda sig av signaturen "anonym" är bara så fegt! Blir du irriterad av det jag skriver så ber jag dig att inte läsa mina inlägg.. Sånt här gör att jag tappar intresset helt och håller för att blogga längre. Som tur är, så är inte alla kommentarer negativa utan det finns en hel del som peppar mig med fina kommentarer som "du klarar det här" och  "kämpa vidare, du är stark". Till er skickar jag tonvis med kärlek. Sånna som er behöver jag i mitt liv. Ni andra kan sluta upp med att lägga negativa energier på att försöka ge mig taskiga kommentarer!

Någon anonym person har kommenterat mitt förra inlägg med "hur har du råd att spendera pengar på Ullared men inte ha råd att ta dopkort på ditt barn"?

Jo sörrö "anonyma person" så är vår årliga Ullaredsresa en julklapp som vi får av några snälla familjemedlemmar varje år. Så nu vet du det.

Jag kommer att fortsätta blogga, när tid finns. Och jag hoppas att någon fortfarande har intresse för att läsa vad jag skriver?!

Om inte så skriver jag endå. För jag tycker om det.

Förresten visade vågen inte minus denna veckan, tyvärr men - 8 kg på 7 veckor är inte fy skam. Jag är nöjd! Jag har inte bråttom heller. 

Nu ska jag försöka blunda en sväng. Klockan är 01:05 och jag vill hinna kliva upp till morgonen och gosa med Sebastian innan han ska till dagis.

Älskade älskade ungar. Vad vore jag utan er?!

Vägdag

Idag är det vägdag.. Jag hoppas vågen visar minus även denna veckan. Förra tisdagen blev resultatet - 8 kg på 7 veckor. Jag är alltid lika nervös inför tisdag och vägdag. Jag har en önskan att kunna gå ner ca 7 kg ytterligare innan julbordet den 6 december och att jag sen gått ner 7 kg till innan ullaredsredan i slutet av januari. 

Sebben ska till dagis idag och då ska jag och Johan åka och kika på lite julklappar till barnen.

Simons önskelista

Dessa tre superfina väskor för 289:-. Finns hos kopbarnvagn. 

Denna krok. 129:- finns på kopbarnvagn

Dessa kläder från hm i stl 80

Resväska

Dessa byxor från Åhléns

Mätsticka blå. Finns hos kopbarnvagn

Speldosa stor. Finns hos kopbarnvagn 

8 månader

Min lilla blir 8 månader idag. Galet! 

Nytt hemma

I brist på förvaring köpte vi ett skåp till fyndpris, endast 150:- som jag nu målar och Sen ska det stå i Simons rum. Grundningen är nu klar och jag är redan så nöjd! 

Såhär såg skåpet ut från början och såhär ser det ut just nu..

Ikväll när barnen sover ska första omgången med färg på. Blir spännande att se slutresultatet!

Jaha

Vaknade upp i morse sliten, ont i kroppen efter en veckas jobb (jag må vara vek men har man vart hemma ett år så har man). Nog drog jag mig upp trots att huvudet sa nej, dagen började med ösregn och fortsatte i samma spår. Sebben slog upp ögonen före 7 och startade direkt med sin 3-års trots. Hela dagen har trotsen fortsatt och han har gnällt, gråtit och svurit. En sväng till farmor då Sebben ville sova där. Simon har som vanligt knappt sovit och tog natten här hemma vid 20:15. Kl är 00:21 och vi har vart in till Simon flera gånger. Just nu är det skrikfest för plutten och vi vet inte varför.. Vår snart 8 månader gamla son förstår inte riktigt detta med sömn. Varken på dagen och på natten. I hopp om bättre sömn för oss alla fick han eget rum för 2 månader sen men vi springer. Flera gånger om natten. Matar, tröstar och ger nappen. Båda barnen börjar bli jätte förkylda Och sebb hade temp på 38 grader nu innan läggdags. Hejhej värdelösa vinter. Jag hatar dej.. 

I hopp om en natt med sömn då bara ena barnet är hemma verkar sluta sömnlöst för oss alla tre. Simon skriker skriker och skriker..

Mitt i natta

Kl är 02:18 och jag ligger vaken. Har för en stund sedan vart in till Simon och gett nappen och sen gick jag in och la rätt Sebben som låg i fotänden av sin säng. Nu har jag svårt att somna om då Johan snarkat något så fruktansvärt inatt.. 

Under eftermiddagen igång gjorde vi hand och fotavtryck på barnen som ska pryda vår sovrumsvägg. Sebben fick sen prova fingerfärg för första gången och gjorde en tavla till farfar som kom på besök senare på eftermiddagen. Det var en hitt!!

Egentligen skulle vi idag, fredag åkt till mamma och pappa på lite middag men mamma är sjuk. Feber och ont i halsen och dåligt väder ska det bli med. Så vi får se vad vi ska hitta på i stället.. 

Brist

Brist på tid och idéer till bloggen just nu. Mkt på gång. Vi har i två dagar hållt på att renovera vardagsrummet och i morgon blir det nog klart. Skönt! Avskyr renovering även om resultatet blir bra.

Simons första tand spricker igenom när som helst och Sebastian har åkt på hosta igen. 

Sebben var så snäll förut medans jag tapetserade och Johan och Simon var till Ica och hjälpte mig och sopa bort tapetrester. 

Varje kväll när vi lagt barnen för natten går det upp för mig vad stora dom blir fort. Det är över en månad sedan Sebben blev 3 år och Simon blir snart 8 månader!! 

I fredags bakade jag och Sebben, Sebastians första bullar. Han tröttnade efter sisådär 10 minuter men fick ihop ett par bullar som vi bjöd på hos farfar och Gunilla i lördags då det var "kanelbullens dag". 

Stop

Jag bloggar aldrig längre. Tror nog också att det kan vara för ingen läser min blogg? Just nu känns livet och min blogg mest tragisk. Hela jag känns tragisk.

Jag promenerar mkt nu. Ibland flera gånger om dagen. Jag behöver mkt frisk luft och sol. För jag är mkt trött. Hela tiden och har under många veckor inte mått bra, inte trivts. Och jag gör det fortfarande inte. Testade att ge mig själv ett ansikte med färg och lite sånt förut. En timme senare åkte det av. Lyckades inte idag heller. Stressen börjar ta över min vardag och jag återgår in i min årliga höstdepression. Samma månad varje år, oktober börjar gamla känslor och ångest komma tillbaka. Just nu värre än tidigare år. Kanske beror på att mitt slit inte ger tillräckligt snabba resultat. Ena dagen tycker jag att mina nergådda kilon är superbra och att dom syns. Andra dagen känner jag mig tjockare än vanligt.

Tittade in i garderoben i morse. Jag har verkligen bara slitna kläder och de flesta är alldeles för små. Och pengarna räcker inte till nya.. Jag grät för Johan förut, jag grät i duschen och jag gråter nu. Johan tog med sig Simon till dagis för att hämta Sebastian. Jag gick och la mig. Här under täcket blir jag nog kvar ett tag idag. 

Ibland undrar jag hur Johan står ut med mig och mitt stormiga humör. Det kanske han egentligen inte gör?

Varje dag i denna lägenhet funderar jag på vad jag egentligen tycker om att bo här. Vissa dagar är bra och andra inte. Oftast är det dom "andra inte" som är flest. Har aldrig någonsin bott i en så sliten lägenhet som denna. Jag vill inte bo här..